Modette

Är jag gravid?
Jag tänkte dra liv i ett gammalt ämne som jag publicerade i Augusti 2016 - men som är minst lika aktuellt idag. Jag fick nämligen ännu en gång uppleva just ett utav dessa märkliga scenarion inne i en butik i fredagskväll.. Jag kan inte annat än att bli förvånad över att vi FORTFARANDE kommenterar varandras kroppar på det här sättet.
Min tanke är att jag mer än gärna vill ge er läsare en tankeställare och att ni sedan tar och tänker efter innan ni talar så kan vi kan slippa fler av dessa scenarion. Okej? 

Som bekant så har jag bland annat jobbat i reception på gym. Där har jag befunnit mig av och till i ett par år, så jag har fått se, höra och vara med om en hel del. Våren 2016 utspelar det sig inte bara ett utan två stycken ganska lika scenarion om dagens ämne på just ett gym. Det handlar om kvinnor som tar sig friheten att fråga "Är du gravid?" frågan. Det var under en period som mitt privatliv var väldigt upp och ner. Jag hade separerat, var bostadslös (fick lyckligtvis bo en period hos min bästa vän) och behövde nytt jobb i samma veva. När frågorna ställs så blir jag ganska arg inombords. Egentligen inte på kvinnorna i sig - utan på deras klumpighet. De valde "rätt" tjej att ställa frågan till om man säger så - för att jag "kunde ta det". När du har jobbat på gym ett tag, så har du både sett och hört en och en annan medlem med olika dolda sjukdomar så som bulimi, ortorexi men även sett fall av anorexia. Jag själv har inte i mitt liv lidit av dessa sjukdomarna men det kan dessa kvinnor omöjligt veta och ändå chansar de med att låta dessa ord ställas. De påpekar hur min kropp på ett eller annat ser ut.. Den längre historian om just mitt liv där och då och dessa kvinnors uttalanden finner ni i -Det här- inlägget.

Nu till scenariot som ligger bakom till varför det nu är minst lika aktuellt att ta upp detta ämne ännu en gång; Det var nämligen just detta som skedde i fredags!
Jag står i en klädbutik och har ett samtal med expediten när ett bekant ansikte (men som jag har svårt att placera) tar mig på armen, går runt om mig och i samma veva slänger ut sig: "Nämen heeeeej. Är du gravid?!" och tittar på mig uppifrån och ner med ett leende på läpparna. Jag känner igen kvinnan, men kan fortfarande inte placera henne. Nu är jag så snabb med reaktionen efter just denna fråga, så jag säger lungt och sansat "Nej jag är inte gravid. Jag är bara lite fluffig. Eller mullig kanske man säger. Lagt på mig några kilon." och har ett leende på läpparna tillbaka när jag väl säger det. Kvinnan skäms och säger förlåt och säger att man får ju faktiskt inte säga så. Jag instämmer och säger "Nej. Det ska man inte.."  och hela scenariot var bara obekvämt. För hennes del. Det upprepas med försök till en fortsatt konversation i ett kort ögonblick där kroppen påpekas igen och jag upplyser ännu en gång att jag är ju bara mullig, ingenting annat. Sekunder senare så tar hon och går iväg.. 

Jag känner att tankarna kring mitt gamla blogginlägg är så galet aktuellt. Vi fightas dagligen med så mycket självhat och sjukdomar och ändå ska man bli påmind och påpekad om hur ens kropp ser ut, av okända människor även en fredagskväll i klädbutiken. Och inte nog med det. Föreställ dig tanken Om jag försökt att skaffa barn eller kämpar med det men inte lyckats? Eller om jag precis haft missfall och tar mig igenom en stor förlust? Eller om jag av sjukdomsfall eller liknande lagt på mig ett och ett annat kilo? Eller rent ut sagt bara lagt på mig lite mer hull av no reason at all - Ska du då ta dig friheten att kommentera min kropp som uppenbarligen inte passar in i "din mall" och sen då
Vad ska du göra med informationen om jag nu vore gravid eller ej? 

Kan vi alla som läser det här ta oss en tankeställare? Kan vi lova varandra att aldrig ens få för sig att ställa frågan? Om du någonsin kastat ut frågan tidigare i livet, kan du då lova att det var sista gången!? För DU VET INTE vad peronen i fråga har i sin ryggsäck. Eller döljer under tröjan för den delen heller. Lägg av med det. Du skadar mer än du kan säga att du gör "gott" när du ställer just den frågan. Låt de blivande mammorna få avslöja den detaljen till de människorna som de vill dela med sig till. Och låt oss andra få vara i precis den form vi nu än är och få njuta av en fredagskväll på stan. För om du ställer frågan till FEL person kan det ha katastrofala följder. Det kan resultera i ännu mer träningshets, självhat, matmissbruk eller tankar om att man ska sluta äta. Ännu en gång är jag tacksam på något sätt att jag fick frågan och inte en mer skör person. Kanske gjorde det att det filtrerats och minskar risken för att damen sedan ställer frågan igen, i ett annat sammanhang.
För att jag blev tillfrågad - dessutom för kanske sjätte gången i mitt liv (första gången som 16-åring) - så är det inte mer än rätt att jag river upp det här ämnet, belyser det och sprider eftertänksamhet. Jag vill motverka att just detta sker, det är så otroligt onödigt som kan ha en onödigt stor påverkan på någon där ute<3..

Vad är dina tankar kring detta ämnet? All kärlek, Jamie

Matilde Abejón

SÅ HIMLA GRÄNSLÖST! Regel 1a att man inte säger så. Gud.
Så bra skrivet fina du! Kram 💕

Svar: Nej, men jag förstår inte. VARFÖR? Tack snälla goding <3 KRAM
Jamie Sallmén

Helene

Du har så jävla rätt. ! Och tack som fan för att du delar med dig om detta. Känns konstigt att det förekommer kommentarer som denna än idag ? Att vi inte har kommit längre i utvecklingen liksom. Men du är helt fantastisk! Och tack för att du delar med dig av.

Svar: Tack snälla hjärtat! Jo, men samtidigt är ju detta dessutom LÅNGT IFRÅN de värsta som kommenteras och frågas där ute i vårt avlånga land. Men tycker att jag kan bidra med eftertänksamhet i de situationer jag själv är med i, då de kan ha något värre konsekvenser hos andra medmänniskor än vad de uppenbarligen har hos mig. Jag tycker ju nämligen det fortfarande inte är okej att gå över gränsen på det sättet. <3 Hoppas på att inlägget har fått en och en annan att tänka till. Eller känna att det händer fler än sig själv.. Tack snälla, stor kram!
Jamie Sallmén

Camilla

Alltså så jävla sant. Hade jag fått den kommentaren hade jag ju dött. Jag ses kanske som en person som "kan ta det", som har skinn på näsan osv, men det är för att min ätstörning inte syns utåt. Man ska fan inte kommentera folks kroppar. Inte over huvud taget. Usch. Bra att du tar upp det <3

Svar: Precis det som jag vill säga med inlägget <3 Man vet aldrig vad som döljs på insidan av varje människa och då vara så ohärlig att droppa en kommentar utav detta slag är ju bara dumt. Så därför vill jag skriva om det - så att fler kanske tänker sig en extra gång och kanske väljer att vara tyst oavsett hur peronen i fråga "ser ut att kunna ta det". För dy vet ju faktiskt inte <3 Massvis av kärlek och en stor kram - du är bäst! <3
Jamie Sallmén

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress